23 Feb 2012

Vårat lilla monster har verkligen kommit igång nu! Full fart på henne och de gillar vi.
När vi går och lägger oss är det alltid hon som somnar först och det är tyst efter 1 minut. På natten går Jonas ut med henne när han går till jobbet och när han kommer hem sen sover hon hela tiden tills jag går upp, lyx?

När vi är ute på promenad går hon så fint i kopplet, drar ingenting. När vi närmar oss ingången så sätter hon full sula mot dörren för hon vill hem! Bra att hon trivs, ute är det mycket hemska saker som bilar, bussar, hundar m.m så att komma hem är det bästa hon vet. Vid ingången väntar hon på att alla har gått in så hon får gå in sist för att ta fart och hoppa över gallret på backen. Sen ligger det en matta som man ska "torka" skorna på och det gör allt vi och då står hon och tittar på för det är såå kul och hoppar jätte högt av lycka och sliter i byxorna sen springer hon till trappan för hon vet att hon inte får göra så.

Just nu är en tennisboll det bästa hon vet och hon flyger runt i hela lägenheten, sover med den till och med. När vi sitter i soffan så ska hon ligga på våra fötter och råkar man sitta med benen ihop (som på bilden 1) så trycker hon sig upp för att man ska kela (ungefär som "hallå ser ni mig inte!!) och så hon får slicka, men det slutar alltid med att tänderna kommer fram och hon ska busa (bild 2).

Lite bilder på vårat monster











Igår jobbade jag först på solrosen 11-16 sedan direkt till mitt nya jobb 16-21, väldigt lång dag! Men det nya jobbet var ingen hitt och jag funderar redan på att sluta. Var redan innan jag gick dit väldigt negativ men gav det en chans. Jag hatar att prata i telefon och jag hatar ännu mer att läsa, tänk er då att ringa till en främmande människa och läsa en text och det ska samtidigt låta som om du inte läser, ni fattar säkert. Så fort du har sagt klart den långa texten så lägger människan på i örat. Så var 80 % av tiden. Dom 20 % som är kvar var gamla tanter som inte hade något annat för sig som gärna pratade och dom kunde prata i minst 20 min var.
Nej jag får nog tacka för mig där!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0